Jag är där. Jag går med dig.

I am there. I walk with you.

Anna Stadling – Till det sista havet

Dom kommer att försöka värja sig, tills du gör det dom vill att du gör.
Konstens poliser går en frusen stig, på säker mark utan en himmel ovanför.
Dom kommer att försöka tämja dig
och sänka dig med måttfullhet och sans.
Dom kommer att försöka lura dig
och säga att den väg du går den leder ingenstans.


Och när du trampar i förbrukade spår
och vesslorna väser att vi har sett dig förr.
Vi har sett dig falla och slira där du går
och dom slår igen din vidöppna dörr


Jag är där jag går med dig
genom mörker och hällande regn
Genom höstens tröga grind
genom vårens varma vind
till det sista havet min vän 


Och när du saknar nån annans hand
och minnen trängs med allt som aldrig blev av
när alla du älskar, flytt till fiende land
och du strandar på dårarnas hav.


Och du ska måla din egen färg
och på din himeln ska det skrivas att du kan,
och det ska eka över skog och berg
att sanningen ljuger och att drömmen är sann. 


Jag är där jag går med dig
genom mörker och hällande regn
Genom höstens tröga grind
genom vårens varma vind
till det sista havet min vän


Och jag är där jag går med dig
genom mörker och hällande regn.
Genom höstens tröga grind
genom vårens första vind
till det sista havet min vän
till det sista havet min vän
till det sista havet min vän.